tinnitus, öronsusning, ett endast av personen själv upplevt ljud som kan vara pipande, tonliknande eller brusande.

tinn´itus subst., ingen böjning, n-genus ORDLED: tinnit-us

hjärnskakning, commotio cerebri, komplex patofysiologisk process som påverkar hjärnan och som uppstår genom antingen direkt eller indirekt våld mot huvudet.

öron-, näs- och halssjukdomar, medicinsk specialitet som är ägnad åt sjukdomar och skador inom örat, näsan, bihålorna, ansiktsskelettet, munhålan, svalget, spottkörtlarna, struphuvudet, luftstrupen, halsen och matstrupen.

hörselskada är en skada som gör att man inte kan höra alla ljud.

öronsusning, detsamma som tinnitus.

akupunktur, alternativmedicinsk och medicinsk behandlingsmetod som härstammar från traditionell kinesisk medicin.

pisksnärtsskada är en skada på nacken som kan uppstå när huvudet plötsligt böjs bakåt.

vestibularisschwannom, godartad tumör som utgår från schwanncellerna på balansnerven, vilken tillsammans med hörselnerven utgör 8:e hjärnnerven, nervus vestibulocochlearis.

öra, hos landryggradsdjur inklusive människa parigt jämvikts- och hörselorgan bestående av ljudledande strukturer samt hinnlabyrinten.