tjuga, gaffelformigt redskap för hantering av hö och halm, med två eller tre svagt böjda horn av stål och ett långt skaft av trä.

tju`ga subst. ~n tjugor ORDLED: tjug-an

Tjugajev, Lev, 1873–1922, rysk kemist, professor i oorganisk kemi vid universitetet i Sankt Petersburg från 1908, dessutom i organisk kemi vid polytekniska institutet där från 1909.

tjuge se tjugo

hö`tjuga subst. ~n hötjugor ORDLED: hö--tjug-an

tju`gonde räkn. ORDLED: tjug-on-de

tju`gondel äv. tju`gondedel subst. ~en ~ar ORDLED: tjug-on--del-en, tjug-on-de--del-en

tju`gondag äv. tju`gondedag subst. ~en ORDLED: tjug-on--dag-en, tjug-on-de--dag-en