kronisk traumatisk encefalopati, chronic traumatic encephalopathy, CTE, boxardemens, dementia pugilistica, sammanfattande benämning på en kombination av symtom på hjärnskada orsakad av upprepat våld, av varierande svårighetsgrad, mot huvudet.

traumatisk [trauma´-] adj. ~t ORDLED: traum-at-isk

Dickens, Charles, född 7 februari 1812, död 9 juni 1870, brittisk författare.

trauma, påverkan av människokroppen förorsakad av yttre faktorer och/eller händelser som ger en övergående eller kvarstående effekt.

posttraumatiskt stressyndrom, PTSD (posttraumatic stress disorder), psykisk störning som kan drabba personer som utsatts för en traumatisk händelse långt utöver vanliga mänskliga erfarenheter.

artros, successiv nedbrytning av ledbrosk.

kris, psykologisk kris, svår situation, reaktionen på en livssituation där individens tidigare erfarenheter inte är tillräckliga för att hen ska kunna bemästra situationen utan ett betydande psykiskt lidande.

hysteri, heterogen grupp av psykiska störningar som med modern terminologi omfattar konversions-, somatiserings- och dissociationssyndrom samt histrionisk personlighetsstörning (jämför histrionisk personlighet, konversionssyndrom, somatiseringssyndrom och dissociation).

sår, avbrott i eller undergång av en vävnad som uppstår när påverkan är starkare än hållfastheten i vävnaden.

afasi, benämning på störningar i hjärnans symbolfunktioner, främst språket.