travare, häst med speciell förmåga att trava snabbt och balanserat.

travar, bränna, Arabis, släkte korsblommiga växter som omfattar knappt 150 arter ett-, två- eller fleråriga örter med bladrosett av ofta parflikiga blad vid marken; de övre bladen är oftast hela.

Travancore, historisk stat i sydvästra Indien, till 400-talet del av kungariket Kerala, under 1700-talet konsoliderad som furstestat.

tra`va verb ~de ~t ORDLED: trav-ar SUBST.: travande, travning (till 2); 1trav (till 1)

amerikansk travare, varmblodig travhäst, benämnd standardbred i ursprungslandet USA, där rasen omfattar både travare och passgångare.

rävar, flera släkten hunddjur med lång, yvig svans, brett huvud och spetsig nos.

trav, gångart hos häst-, hund-, katt- och hjortdjur.

travé, välvd rumsenhet i kyrkobyggnad, vanligen avgränsad av gördel- och sköldbågar samt av väggar och pelare eller kolonner.

nordsvensk travare, en lätt kallblodshäst med god travförmåga, se svensk kallblodstravare.

tra`vare subst. ~n äv. travarn, plur. ~, best. plur. travarna ORDLED: trav-ar-en