trilla, en diskusliknande träskiva, som förr användes i leken slå trilla.

trilla, öppen, fyrhjulig åkvagn med två framåtvända säten.

2trill`a subst. ~n trillor ORDLED: trill-an

1trill`a verb ~de ~t ORDLED: trill-ar SUBST.: trillande

slå trilla, slå trissa, en under 1700- och 1800-talen mycket populär form av idrottslek, där två lag om vardera tre à fyra deltagare tävlade om att driva varandra fram och tillbaka på en landsväg.

stjärnfall är ett lysande streck på himlen.

Triller, Erich, 1898–1972, tysk-svensk keramiker.

Triller, Maria, född 1941, textilkonstnär, dotter till Erich Triller.

jämvikt är när ett föremål är i balans, vilket betyder att de krafter som försöker ändra föremålets läge tar ut varandra.

humor, 1) som karaktärsegenskap: sinne för det roliga, förmåga att identifiera och med visst nöje acceptera tillvarons ofullkomligheter; 2) som genre: konstprodukter (i tal, skrift, bild och ton) vars huvudsyfte är att locka konsumenten till skratt eller leende.