typologi, typlära, klassificering på vetenskaplig grund av ett material efter de ingående objektens typiska egenskaper; jämför typ och klassifikation.

typ A-beteende, beteendesyndrom karakteriserat av extrem tävlingsinriktning, otålig tidsfixering och aggressiv fientlighet.

typ, term i många fackterminologier med den grundläggande betydelsen representant (idealiserad eller verklig) för ett antal individer eller exemplar med alla (eller åtminstone de väsentliga) egenskaper som är gemensamma för dessa.

typ, trycktyp, inom grafisk teknik gjutet metallstycke med något upphöjt skrifttecken (t.ex. bokstäver) som används vid tryckning.

typografi, dels en kommunikationsprocess som använder tryckning som medium, dels själva den grafiska presentationen av text och bild i en trycksak.

p-typ, inom elektroniken beskrivning av en halvledare, eller viss del av en halvledare, där den elektriska strömledningen sker med positivt laddade hål.

typvärde, modalvärde , i ett statistiskt datamaterial det värde som förekommer flest gånger.

typsnitt, teckensnitt, grafisk term för en uppsättning av ett alfabets bokstäver, siffror och andra tecken som givits en enhetlig formgivning.

typologisk datering, arkeologisk dateringsmetod som i början av 1870-talet introducerades av Hans Hildebrand och Oscar Montelius och som särskilt utvecklades av den senare.

typ subst. ~en ~er ORDLED: typ-en