typ, term i många fackterminologier med den grundläggande betydelsen representant (idealiserad eller verklig) för ett antal individer eller exemplar med alla (eller åtminstone de väsentliga) egenskaper som är gemensamma för dessa.

typologi, typlära, klassificering på vetenskaplig grund av ett material efter de ingående objektens typiska egenskaper; jämför typ och klassifikation.

typ, trycktyp, inom grafisk teknik gjutet metallstycke med något upphöjt skrifttecken (t.ex. bokstäver) som används vid tryckning.

typologisk utläggning, ett sätt att tolka Bibeln.

typologisk datering, arkeologisk dateringsmetod som i början av 1870-talet introducerades av Hans Hildebrand och Oscar Montelius och som särskilt utvecklades av den senare.

typ A-beteende, beteendesyndrom karakteriserat av extrem tävlingsinriktning, otålig tidsfixering och aggressiv fientlighet.

typteori, teori inom logik och matematisk grundvalsforskning som opererar med olika typer (se typ).

typläror, psykologiska eller psykiatriska teorier om personlighetstyper.

typografi, dels en kommunikationsprocess som använder tryckning som medium, dels själva den grafiska presentationen av text och bild i en trycksak.

typvärde, modalvärde , i ett statistiskt datamaterial det värde som förekommer flest gånger.