grundämne, element, ämne som uteslutande består av atomer med samma antal protoner i atomkärnan.

san`dtäkt subst. ~en ~er ORDLED: sand--täkt-en

själ`vtäkt subst. ~en ORDLED: själv--täkt-en

tillfång`ata äv. tillfång`ataga verb tillfångatog tillfångatagit tillfångatagen tillfångatagna, pres. tillfångatar äv. tillfångatager ORDLED: till-fånga--tag-it SUBST.: tillfångatagande, tillfångatagning

tack´el subst. tacklet, plur. ~, best. plur. tacklen ORDLED: tackl-et

Vietnam, stat i Sydöstasien.

å`ta sig äv. å`taga sig verb åtog åtagit åtagen åtagna, pres. åtar äv. åtager ORDLED: å--tag-it SUBST.: åtagande

dok subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: dok-et

fatt`ig adj. ~t ORDLED: fatt-ig

metaller, i allmänt språkbruk och i materialtekniska sammanhang benämning på såväl rena grundämnen som legeringar (t.ex. stål, brons och mässing) med speciella egenskaper, t.ex. metallglans och stor ledningsförmåga för elektricitet och värme.