un`derkuva verb ~de ~t ORDLED: under--kuv-ar SUBST.: underkuvande, underkuvning

imperium, stormakt med världsomspännande intressen där den maktägande eliten härskar både över det egna folket och över andra, underkuvade folk.

azteker, mesoamerikansk urbefolkning som bebodde delar av nuvarande Mexiko.

Polo, Marco, född 1254, död 8 januari 1324, italiensk (venetiansk) upptäcktsresande.

Djingis khan, Tjinggis khan, egentligen Temüdjin, född 1155, 1162 eller 1167, död 18 augusti 1227, mongolisk härskare och erövrare.

etrusker, etruskiska rasenna, latin Tyrrheni, Tusci, antikt folkslag i Mellanitalien.

europeisk rättshistoria. Den europeiska rättsutvecklingen i äldre tid präglades framför allt av de skilda folkens egna rättstraditioner – deras sedvanerätt – och deras reception av romersk och kanonisk, inklusive mosaisk rätt.

Karl den store (latin Carolus Magnus, franska Charlemagne, italienska Carlomagno), Karl I, född 2 april (?) 742 eller 747, död 28 (?) januari 814, frankisk kung från 768, langobardisk kung från 774, romersk kejsare från 800; jämför släktartikel karolinger.

Jupiter, italisk himmelsgud, som Jupiter Optimus (et) Maximus (latin ’den bäste och främste’) det antika Roms övergud och skyddspatron.

Bali, ö och provins i Indonesien.