upp`bringa verb ~de ~t ORDLED: upp--bring-ar SUBST.: uppbringande, uppbringning

fördom, negativ inställning mot individer och företeelser vilken bygger på vissa lätt identifierbara egenskaper hos dessa utan att annan tillgänglig information blir beaktad.

Arrowkriget, även kallat andra opiumkriget, krig mellan Kina och de förbundna kolonialmakterna Storbritannien och Frankrike 1856–60.

kapitulation, folkrättslig term avseende den handling varmed väpnat motstånd uppges (dagtingan).

blockad, spärr, avspärrning, avstängning; folkrättsenlig strategi för sjökrigföring, då krigförande makt med stridskrafter spärrar av sjötrafiken till en fiendes kust eller hamnar.

krigskontraband, kontraband, folkrättslig term för vapen och andra militärt användbara varor som exporteras till ett krigförande land eller till ett av krigförande stat ockuperat område.

Reuterholm, Gustaf Adolf, född 7 juli 1756, död 27 december 1813, friherre, politiker, son till Esbjörn Reuterholm.

kapare, bestyckat, privatägt fartyg som med särskild fullmakt, kaparbrev, deltog i sjökrigföringen genom att för egen vinning erövra fientliga handelsfartyg och deras laster.

Dolphin, amerikansk presidentjakt sjösatt 1884.

Gathenhielm (före adlandet 1715 Gathe), Lars, 1689–1718, kapare.