uppbyggnadsprincipen, den ordning enligt vilken elektroner fylls på, då man går från lättare till tyngre atomer (jämför atom, Flerelektronsystem).

upp`byggnad subst. ~en ORDLED: upp--bygg-nad-en

Vietnamkriget, väpnad konflikt 1957–75 som hade sin bakgrund i det så kallade Indokinakriget 1946–54, vilket ledde till att Vietnam blev självständigt men delades längs 17:e breddgraden i ett kommunistiskt styrt Nordvietnam under ledning av Hô Chi Minh och ett USA-orienterat Sydvietnam där Ngô Đinh Diêm 1955 blev president.

cell, inom biologin: den minsta levande enhet, omsluten av ett cellmembran, som bygger upp organismer.

DNA, deoxiribonukleinsyra, den makromolekyl som utgör genomet (arvsmassan) hos alla kända levande organismer (huvudkomponent i kromosomer) samt hos flera virus.

Eiffeltornet, järntorn i fackverkskonstruktion på Champ-de-Mars i Paris, konstruerat av Gustave Eiffel och hans medhjälpare Maurice Koechlin och Stéphen Sauvestre, uppfört 1887–89 till Parisutställningen sistnämnda år.

cilie, flimmerhår, kinocilie, trådformigt, cirka 200 nm tjockt cellutskott som består av en mikrotubulistruktur omgiven av ett membran.

delta, lågt, flackt landområde som byggs upp vid mynningen av ett vattendrag av de sediment som vattendraget transporterar ut till kusten.

antikropp, immunglobulin, protein som produceras av kroppens immunförsvar och som har till uppgift att verka mot för kroppen främmande ämnen, antigener.

sekularisering, processer som innebär att religionen förlorar i betydelse i ett samhälle och i medborgarnas medvetande.