upp`ge äv. upp`giva verb uppgav, uppgett el. uppgivit, uppgiven uppgivna, pres. uppger äv. uppgiver ORDLED: upp--giv-it SUBST.: uppgivande, uppgivning (till 1 och 2); uppgivelse (till 3)

slaveri, dels personlig ofrihet, dels ett system för hållande av slavar, med eller utan stöd i lagen.

Turkiet, stat i Mellanöstern.

Hitler, Adolf, född 20 april 1889, död 30 april 1945, tysk politiker (nazist), rikskansler från 1933, statschef från 1934.

Caligula, egentligen Gajus Julius Caesar Germanicus, 12–41, romersk kejsare från 37, son till Germanicus och Agrippina d.ä.

Nya Sverige, engelska New Sweden, svensk koloni i Nordamerika 1638–55, belägen längs Delawarefloden inom nuvarande staterna Delaware, Pennsylvania och New Jersey.

koncentrationsläger, interneringsläger för civilpersoner, ofta politiska fångar.

puniska krigen, samlingsbenämning på konflikter mellan Karthago och Rom 264–146 f.Kr., som gav Rom herraväldet över västra medelhavsområdet.

Panama, stat i Centralamerika.

Hô Chi Minh, ursprungligen Nguyên Tat Thanh, född 19 maj 1890, död 3 september 1969, vietnamesisk politiker (kommunist), president från 1945 (från 1954 i Nordvietnam), känd under en rad olika namn, främst Nguyên Ai Quôc (’Patrioten’), innan han 1942 antog namnet Hô Chi Minh.