upp`gift subst. ~en ~er ORDLED: upp--gift-en

obehörig befattning med hemlig uppgift, brott mot rikets säkerhet som innebär att man, utan uppsåt att gå främmande makt tillhanda, obehörigen anskaffar, befordrar, lämnar eller röjer hemlig uppgift, vilkens uppenbarande för främmande makt kan medföra men för totalförsvaret eller för rikets säkerhet.

Koreakriget, väpnad konflikt om Korea 1950–53.

Nordkorea, stat i Östasien.

svenska, nationalspråk i Sverige och modersmål för flertalet svenska medborgare.

förintelsen (engelska holocaust, hebreiska shoa), benämning på nazisternas folkmord på judar under andra världskriget 1939–45.

Syrien, stat i Mellanöstern.

ordbok, liksom lexikon en ordnad förteckning över en väsentlig del av ett språks ord med uppgifter av någon av de typer som anges i det följande.

samer, etnisk och språklig minoritet i Nordskandinavien och på Kolahalvön, förr på svenska vanligen kallade lappar, på norska finner.

Hitler, Adolf, född 20 april 1889, död 30 april 1945, tysk politiker (nazist), rikskansler från 1933, statschef från 1934.