upp`hetta verb ~de ~t ORDLED: upp--hett-ar SUBST.: upphettande, upphettning

svart hål är ett område i rymden med mycket speciella egenskaper.

gejser, typ av het källa som då och då kastar ut en fontän av kokande vatten och vattenånga.

kärnkraftverk, anläggning som framställer el ur kärnenergi.

stjärna, klot av komprimerad och upphettad plasma som i sitt inre frigör energi, vanligen genom kärnreaktioner, som strålar ut från ytan i form av ljus tillsammans med lätta joniserade partiklar ( stjärnvind).

oxidation, kemisk reaktion vid vilken ett ämne avger en eller flera elektroner.

elektronkanon, anordning som genererar elektronstrålen i t.ex. elektronmikroskop eller TV-rör.

blixt, kortvarig elektrisk urladdning i åskmoln, från åskmoln till åskmoln eller mellan åskmoln och mark.

geotermisk energi, energi i form av värme som finns lagrad i berggrunden sedan jordens bildande eller som ständigt nybildas genom radioaktivt sönderfall i jordens inre.

tromb, sky­drag, sammanfattande benämning på våldsamma atmosfäriska virvlar med diameter från ett tiotal meter upp till någon kilometer.