uremi, azotemi, urinförgiftning, tillstånd med höga nivåer av urinämne (urea) och andra kvävehaltiga produkter i blodet.

uremi´ subst. ~n äv. ~en ORDLED: ur-em-in

hemolytiskt uremiskt syndrom, HUS, ett ovanligt sjukdomstillstånd hos barn som kännetecknas av akut insättande kraftig upplösning av röda blodkroppar (hemolys) med därav föranledd blodbrist (anemi) och brist på blodplättar (trombocytopeni).

urinämne, urea, karbamid, NH ₂CONH ₂, kvävehaltig ämnesomsättningsprodukt som bildas vid nedbrytning av bl.a. proteiner.

urinförgiftning, detsamma som uremi.

lungödem, kraftigt ökad mängd vätska i lungorna, orsakad av svårt sviktande funktion hos hjärtats vänstra kammare (jämför hjärtsvikt).

metabolisk acidos,ökning av kroppsvätskornas surhetsgrad (aciditet) till följd av en ökad produktion eller otillräcklig utsöndring av syra, alternativt ökad förlust av bas.

azotemi, ökad förekomst av kvävehaltiga ämnen i blodplasma.

litiumprofylax, förebyggande av episoder av periodiska affektiva syndrom genom tillförsel av litium.

acidos, sjuklig ökning av kroppsvätskornas surhetsgrad (aciditet, lågt pH).