uremi, azotemi, urinförgiftning, tillstånd med höga nivåer av urinämne (urea) och andra kvävehaltiga produkter i blodet.

uremi´ subst. ~n äv. ~en ORDLED: ur-em-in

urinämne, urea, karbamid, NH ₂CONH ₂, kvävehaltig ämnesomsättningsprodukt som bildas vid nedbrytning av bl.a. proteiner.

hemolytiskt uremiskt syndrom, HUS, ett ovanligt sjukdomstillstånd hos barn som kännetecknas av akut insättande kraftig upplösning av röda blodkroppar (hemolys) med därav föranledd blodbrist (anemi) och brist på blodplättar (trombocytopeni).

hicka, ofrivillig, hastig och krampaktig sammandragning av mellangärdet med häftig inandning och påföljande tillslutning av struphuvudet.

litiumprofylax, förebyggande av episoder av periodiska affektiva syndrom genom tillförsel av litium.

njursvikt, njurinsufficiens, ett tillstånd där njurarnas förmåga att rena blodet samt upprätthålla kroppens normala vatten- och saltbalans samt surhetsgrad är otillräcklig.

lungödem, kraftigt ökad mängd vätska i lungorna, orsakad av svårt sviktande funktion hos hjärtats vänstra kammare (jämför hjärtsvikt).

proteinreducerad kost, kost med låg proteinhalt.

Cheyne–Stokes andning, andningsmönster kännetecknat av upp till minutlånga perioder utan andning, apné, omväxlande med perioder av först snabbt tilltagande andetag, följda av långsamt avtagande volymer på andetagen och övergång i en ny period med apné osv.