urine´ra verb ~de ~t ORDLED: ur-in-er-ar SUBST.: urinerande, urinering

miktion, medicinsk term för tömning av urinblåsan.

diures, urinproduktion.

uretra, detsamma som urinrör.

ureter, uretär, detsamma som urinledare.

häxring, älvring, älvdans, fenomenet att vissa svampar växer i ringformation, framför allt i gräsvegetation men ibland också i skog.

exkluderande design, utformning av platser eller föremål i stadsbilden med syfte att hålla vissa människor borta.

katt, tamkatt, Felis catus, art i familjen kattdjur.

saluretikum, sammanfattande benämning på urindrivande och blodtryckssänkande läkemedel i gruppen tiazider.

överaktiv blåsa, instabil blåsa, en störning i urinblåsans funktion som innebär att muskelvävnaden i blåsväggen har onormalt stor tendens till sammandragningar, vilket medför täta trängningar att urinera fastän blåsan inte är fylld.