urinförgiftning, detsamma som uremi.

uri`nförgiftning subst. ~en ~ar ORDLED: ur-in--för-gift-ning-en

uremi, azotemi, urinförgiftning, tillstånd med höga nivåer av urinämne (urea) och andra kvävehaltiga produkter i blodet.

hicka, ofrivillig, hastig och krampaktig sammandragning av mellangärdet med häftig inandning och påföljande tillslutning av struphuvudet.

njursvikt, njurinsufficiens, ett tillstånd där njurarnas förmåga att rena blodet samt upprätthålla kroppens normala vatten- och saltbalans samt surhetsgrad är otillräcklig.

förgiftning, tillstånd av skadlig påverkan på en organism, orsakad av en utifrån kommande substans; som medicinsk fackterm även av en i kroppen normalt förekommande substans som kan utöva giftverkan på grund av en onormalt hög koncentration i kroppen, t.ex. beroende på en alltför långsam utsöndring (som vid urinförgiftning).

polyserosit, samtidiga eller på varandra följande inflammationer i flera serösa hinnor (hjärt- och lungsäcksbladen, bukhinnan).

Cheyne–Stokes andning, andningsmönster kännetecknat av upp till minutlånga perioder utan andning, apné, omväxlande med perioder av först snabbt tilltagande andetag, följda av långsamt avtagande volymer på andetagen och övergång i en ny period med apné osv.

proteinreducerad kost, kost med låg proteinhalt.

nefros, inom veterinärmedicinen term för degeneration av epitel i njurkanalerna (tubuli) på grund av lokal syrebrist eller gifter, t.ex. sulfonamider, vissa antibiotika, oxalater och mykotoxiner.