uteliggare, person som sover utomhus, bland annat på parksoffor, under broar och i containrar, eller inomhus på platser som inte är avsedda för boende, såsom tunnelbanor, rivningshus, portuppgångar och offentliga toaletter.

u`teliggare subst. ~n äv. uteliggarn, plur. ~, best. plur. uteliggarna ORDLED: ute--ligg-ar-en

hemlöshet, begrepp ofta använt i betydelsen avsaknad av ett hem, men innebörden kan variera beroende på att bostadslöshet och hemlöshet ibland används synonymt.

u`teliggande adj., ingen böjning ORDLED: ute--ligg-ande

alkoholise´rad adj. alkoholiserat ORDLED: alko-hol-is-er-ad

huma`nsponsra verb ~de ~t ORDLED: hum-an--spons-rar SUBST.: humansponsrande, humansponsring