u`teplats subst. ~en ~er ORDLED: ute--plats-en

balkong, en med skyddsräcke försedd platta som från en byggnads övre våningar helt eller delvis skjuter ut från fasaden.

atriumhus, typ av småhus som i grupp är sammankopplade och invändigt rumsdisponerade så att varje hus erhåller en kringbyggd mindre gård eller uteplats, ett atrium.

atrium, det romerskt antika bostadshusets centrala rum omgivet av mindre rum och med taköppning i mitten ( compluvium) samt därunder en nedsänkt bassäng ( impluvium).

altan är en uteplats till ett hus eller på taket av en byggnad.

trafikbuller, oönskat ljud från väg-, tåg- och flygtrafik.

2trall subst. ~en äv. ~et, ~ar äv. ~ ORDLED: trall-en

balkong [-åŋ´] subst. ~en ~er ORDLED: balk-ong-en