u`tlova verb ~de ~t ORDLED: ut--lov-ar SUBST.: utlovande

kristendom, den religion som utgår från Jesus av Nasaret, av sina anhängare ansedd som den utlovade Messias/Kristus; av denna titel har kristendomen fått sitt namn.

Mose, hebreiska Moshe, gammaltestamentlig folkledare och profet.

Srebrenica, gruvstad i östra Bosnien och Hercegovina; 15 600 invånare (2014).

Brott och straff, Prestuplenije i nakazanije, roman av den ryske författaren Fjodor Dostojevskij, utgiven 1866.

Osloprocessen, fredsprocess mellan Israel och Palestina.

avlatsbrev, indulgensbrev, dokument som innehåller en försäkran om avlat.

neutralitet, diplomatiskt och folkrättsligt begrepp som står för icke-deltagande i militära allianser och krigiska förvecklingar.

Euromajdan, folklig revolt mot regimen i Ukraina 2013–14 efter presidentens vägran att underteckna ett utlovat samarbets- och handelsavtal med EU.

ökenvandringen, Gamla Testamentets skildring av hur israeliterna under Moses ledning vandrar genom öknen i 40 år, sedan de brutit upp från Egypten och flytt från slaveriet där (se uttåget ur Egypten).