u`tnämna verb utnämnde utnämnt, pres. utnämner ORDLED: ut--nämn-er SUBST.: utnämnande, utnämning

Gustav Vasa (egentligen Gustav I), född troligen 12 maj 1496, död 29 september 1560, svensk kung 1523–60, son till Erik Johansson (Vasa) och Cecilia Månsdotter (Ekaätten).

Andersen, Hans Christian, född 2 april 1805, död 4 augusti 1875, dansk författare.

påve, högste ledare för romersk-katolska kyrkan; ursprungligen en hederstitel för höga kyrkliga ledare – ännu i dag bär patriarken av Alexandria titeln påve.

Europeiska rådet (engelska The European Council), egentligen De europeiska stats- och regeringschefernas råd, EU-institution för samråd mellan medlemsländernas stats- och regeringschefer.

Franco y Bahamonde, Francisco, född 4 december 1892, död 20 november 1975, spansk militär och politiker, ledare för de högerkrafter som segrade i spanska inbördeskriget (1936–39) och från 1939 till sin död Spaniens statschef och diktator (med titeln ”El Caudillo”).

regeringen, Sveriges högsta verkställande myndighet, kollektivet av statsråd under statsministerns ledning.

Berzelius, Jöns Jacob, född 20 augusti 1779, död 7 augusti 1848, kemist, en av Sveriges internationellt mest berömda naturforskare.

Karl XIV Johan, född 26 januari 1763, död 8 mars 1844, kung av Sverige och Norge från 1818 (i Norge kallad Karl III Johan).

riddare kunde under medeltiden en adlig krigare utnämnas till.