u`tprova verb ~de ~t ORDLED: ut--prov-ar SUBST.: utprovande, utprovning

förintelsen (engelska holocaust, hebreiska shoa), benämning på nazisternas folkmord på judar under andra världskriget 1939–45.

synskada, benämning på svårare synnedsättning.

kvantelektrodynamik, QED (engelska quantum electrodynamics), teorin för den elektromagnetiska strålningens kvantisering och dess växelverkan med materia, särskilt atomer och elektroner.

hörapparat, apparat som förbättrar hörseln.

arbetsterapi, förebyggande och behandlande åtgärder som utförs av arbetsterapeuter vid sjukdom eller skada och som är inriktade på att förhindra att funktionsnedsättning uppstår eller förvärras eller på att begränsa omfattningen av en uppkommen funktionsnedsättning.

yrkeskläder, plagg eller dräkt som bärs av funktionella skäl eller som en form av legitimation.

Ekeberg, Carl Gustav, 1716–84, sjökapten och reseskildrare, 1761 invald i Vetenskapsakademien.

Mercury, det första amerikanska rymdprojektet för bemannade rymdfärder.

syncentral, avdelning i anslutning till ögonklinik där man utprovar optiska hjälpmedel m.m.