utredning, klarläggande, anskaffning och sammanställning av uppgifter, även benämning på kommitté med uppgift att utreda en viss fråga samt framför allt på dess arbetsresultat: kommittén verkställer således en utredning.

u`tredning subst. ~en ~ar ORDLED: ut--red-ning-en

Statens offentliga utredningar, SOU, en serie tryckta publikationer som har getts ut löpande sedan 1922.

Utredningen om narkotikamissbrukets omfattning, se UNO.

Bostadssociala utredningen, statlig kommitté, 1933–47, med uppgift att kartlägga bostadsförhållandena och utarbeta riktlinjer för bostadspolitiken.

gängbrottslighet, gängkriminalitet, brott som begås inom ramen för ett gruppsammanhang som har viss varaktighet och där brottsligheten spelar en inte obetydlig roll för gruppens identitet.

u`tredningsman subst. ~nen utredningsmän, best. plur. utredningsmännen ORDLED: ut-red-nings--mann-en

Srebrenica, gruvstad i östra Bosnien och Hercegovina; 15 600 invånare (2014).

förundersökning är en utredning som polis och åklagare gör för att se om ett brott har skett och vem som kan vara misstänkt för det.

Ådalshändelserna, konflikt 1931 i Ådalen, där en militär trupp öppnade eld mot demonstrerande arbetare.