vaka sjön, om farkost: att vid hårt väder och höga vågor mjukt följa vågrörelserna och slå ifrån sig vattnet så att hon håller sig torr.

vakare, flytande föremål för markering av ett fiskeredskaps läge.

vakans (tyska Vakanz, av medeltidslat. vacantia ’tomhet’, ytterst av latin vaco ’vara tom’), inom fysiken den avvikelse från kristallstrukturen som uppstår när en atom eller jon saknas på en normal gitterplats.

Vaŭkavysk, stad i västra Belarus; för belägenhet se landskarta Belarus.

2va`ka subst. ~n vakor ORDLED: vak-an

1va`ka verb ~de ~t ORDLED: vak-ar SUBST.: vakande, vakning (till 3); 2vak (till 1), 2vaka (till 1)

vak, benämning inom fiske för den rörelse på vattenytan som bildas då en fisk under jakt efter föda stiger upp till ytan och krusar eller bryter denna.

Carl Jonas Love Almqvist var en svensk författare på 1800-talet.

vak, inom hydromekaniken ett område som uppstår på grund av avlösning omedelbart bakom en (trubbig) kropp som rör sig i en fluid.

Giza, Gizah, El-Giza, arabiska al-Jīzah, stad i norra Egypten