va`nvårda verb ~de ~t ORDLED: van--vård-ar SUBST.: vanvårdande; vanvård

Nightingale, Florence, född 12 maj 1820, död 13 augusti 1910, brittisk hälso- och sjukvårdsreformator, samhällsforskare, sjuksköterska.

barnmisshandel, att ett barn utsätts för uppsåtligt, kroppsligt våld, kränkande behandling eller vanvård av en person som har ”vuxenansvar” för barnet i egenskap av till exempel förälder, lärare eller tränare.

djurplågeri, brott mot allmän ordning som enligt brottsbalken innebär att någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet genom misshandel, överansträngning, vanvård eller på annat sätt otillbörligen utsätter djur för lidande.

va`nvård subst. ~en ORDLED: van--vård-en

Pestalozzi, Johann Heinrich, född 12 januari 1746, död 17 februari 1827, schweizisk pedagog.

barndomstol, specialdomstol för minderåriga brottslingar samt misshandlade och vanvårdade barn.

privilegiebrev utfärdades i Sverige under medeltiden av kung och riksföreståndare och gällde i regel inkomstbringande rättigheter som gruvdrift och bergshantering, stadsväsen och handel, fiske, kolonisation och myntning.

Augias, i grekisk myt kung i Elis, rik på boskap.

kyniker, cyniker, filosof som tillhörde en riktning inom grekisk filosofi vilken enligt traditionen grundades av Sokrates lärjunge Antisthenes men antagligen i huvudsak fick sin prägel av Diogenes från Sinope, kallad ”Kyon”, hunden.