varseblivning, i psykologin detsamma som perception.

varsebli äv. varsebliva [va`rse- el. vars`e-] verb varseblev varseblivit, pres. varseblir äv. varsebliver ORDLED: var-se--bliv-it SUBST.: varseblivande, varseblivning

varseblivning [va`rse- el. vars`e-] subst. ~en ORDLED: var-se--bliv-ning-en

jaget, ego, tillskrivs i vardagsspråket inte bara själsliga egenskaper (som att varsebli och tänka) utan även kroppsliga (som att ha en viss vikt och längd).

kropp–själ-förhållandet är upphov till ett filosofiskt problem: är själsliga företeelser som att varsebli, tänka etc. distinkta från eller identiska med kroppsliga företeelser som yttre beteenden eller processer i hjärna och nervsystem? Eller, annorlunda uttryckt, betecknar mentala termer eller predikat som ”att se något rött”, ”att tänka att blod är rött” osv. kroppsliga skeenden eller skeenden artskilda från dessa?

intelligens, i dagligt tal detsamma som förstånd, skarpsinne, begåvning eller tankeförmåga.

omedvetet, det omedvetna, den del av det psykiska livet som försiggår i vårt inre utan att vi kan varsebli det annat än som spår.

a posteriori, erfarenhetsgrundad.

sentens, kärnfullt formulerat tänkespråk, tänkvärt yttrande, grundsats, ofta med sedelärande innebörd.

sensation, inom psykologin detsamma som sinnesförnimmelse, den upplevda effekten av en stimulus från omgivningen eller inifrån den egna kroppen.