vegetativ, som har med en organisms icke-reproduktiva tillväxt att göra.

vegetativ fortplantning, detsamma som könlös fortplantning.

vegetativt tillstånd, inom medicinen benämning på ett tillstånd som kan uppstå vid mycket omfattande skada på hjärnan, framför allt hjärnbarken, orsakad av skalltrauma, sjukdom, giftverkan eller syrebrist.

vegetativ [-i´v äv. veg´-] adj. ~t ORDLED: veget-at-iv

vegetativ neuros, annan benämning på organneuros.

vegetativa nervsystemet, annan benämning på autonoma nervsystemet.

vegetativa funktioner, sådana kroppsfunktioner som inte är viljestyrda eller medvetna, dvs. funktioner som styrs av hormoner, t.ex. ägglossningen, eller av det autonoma nervsystemet, t.ex. blodcirkulationen.

jästsvampar, jäst, encelliga, mikroskopiskt små sporsäckssvampar som inte bildar något egentligt mycel.

population, i biologin alla de individer av en och samma art som finns inom ett visst område vid en viss tidpunkt.

autonoma nervsystemet, den del av nervsystemet hos människa och djur som inte står direkt under viljans inflytande och som reglerar organismens grundläggande livsprocesser, t.ex. blodcirkulation, andning, matsmältning, ämnesomsättning samt aktivitet i vissa körtlar.