faktisk villfarelse, juridisk term för felaktig tro om faktiska omständigheter.

buddhism, en ursprungligen indisk religion som har buddhan Shakyamuni (Siddhartha Gautama, ofta kallad Buddha) som en av sina grundare och som förebild; det centrala i dess lära är att man genom att överge världen kan nå fram till befrielse från lidandet (dvs. lidandet i återfödelsernas kretslopp).

vill`farelse subst. ~n ~r ORDLED: vill--far-els-en

nirvana, nirvāṇa, inom buddhismen det högsta målet för religiös strävan.

rättsvillfarelse, felaktig uppfattning som består i eller beror på villfarelse om rättsreglers innehåll eller om gällande rätt.

objektivitet, saklighet, opartiskhet (motsats subjektivitet), term som i filosofi, samhällsvetenskap och allmän debatt används i ett flertal betydelser.

al-Ghazali (Abū Ḥamīd Muḥammad ibn Muḥammad aṭ-Ṭūsī al-Ghazālī), född 1058, död 18 december 1111, persisk islamisk filosof, teolog, rättslärd, religiös reformator.

karisma, personlig utstrålning.

Syllabus, en lista över 80 av ”tidens villfarelser”, bifogad påven Pius  IX:s encyklika Quanta cura (1864).

Schmalkaldiska artiklarna, en skrift av Luther som hör till Svenska kyrkans bekännelseskrifter.