vin`druta subst. ~n vindrutor ORDLED: vind--rut-an

defroster, anordning för att befria ytor från isbeläggning.

laminerat glas, typ av säkerhetsglas bestående av två eller flera glasskivor (i regel av floatglas) förenade med mellanliggande elastiska plastskikt.

säkerhetsglas, sammanfattande benämning på härdat, armerat eller laminerat glas med sådana egenskaper att det ger extra skydd, t.ex. mot personskador eller inbrott.

luftmotstånd, kraft riktad mot färdriktningen för exempelvis ett fordon.

im`ruta subst. ~n imrutor ORDLED: im--rut-an

vin`drutespolare subst. ~n äv. vindrutespolarn, plur. ~, best. plur. vindrutespolarna ORDLED: vind-rute--spol-ar-en

grå`daskig adj. ~t ORDLED: grå--dask-ig

ste`nskott subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: sten--skott-et

vin`drutetorkare subst. ~n äv. vindrutetorkarn, plur. ~, best. plur. vindrutetorkarna ORDLED: vind-rute--tork-ar-en