vittring, äldre term förvittring, inom geologi nedbrytning och sönderdelning av fast berg och stenblock (även på t.ex. husfasader) till en grusig, sandig eller lerig massa genom mekaniska, kemiska och biologiska processer.

mekanisk vittring, sönderdelning av berg och jord genom fysikaliska processer, t.ex. genom hastig uppvärmning och efterföljande nedkylning (temperaturvittring eller solsprängning), vattnets volymökning vid isbildning i exempelvis sprickor (frostsprängning) eller tillväxt av saltkristaller (saltsprängning).

fysikalisk vittring, annat namn för mekanisk vittring.

vittringsformer, berggrundsformer bildade genom ytvittring eller djupvittring med åtföljande erosion.

vittring, inom jakt: sammanfattande term för de art-, köns- och i vissa fall sannolikt också individspecifika ämnen som djurkroppen avsöndrar och som ger luktförnimmelser.

vitt`ring subst. ~en ORDLED: vittr-ing-en

exogena processer, samlingsterm för jordytans yttre terrängformande processer, dvs. vittring, massrörelser, erosion, transport och deposition.

vittringsgrop, grop i det fasta berget som bildats genom vittring varefter det vittrade materialet förts bort.

vittringsjord, jordart som bildats direkt genom vittring av berggrunden.

vittringsfront, gränsen mellan friskt berg och vittrat berg i en djupvittrad berggrund.