vridning, deformationstyp hos stänger och balkar, se torsion.

vri`dning subst. ~en ~ar ORDLED: vrid-ning-en

vri`dningsaxel subst. ~n vridningsaxlar ORDLED: vrid-nings--axl-ar

kinematik, den del av mekaniken som beskriver kroppars rörelse utan beaktande av rörelsens orsaker.

skräcklitteratur, litteraturgenre.

kinetisk energi, rörelseenergi, den form av energi en kropp har på grund av sin rörelse.

yta, tvådimensionell mångfald, dvs. inom matematiken ett geometriskt objekt som kan byggas upp genom sammanfogning av ett ändligt eller oändligt antal plana eller deformerade cirkelskivor så att de delvis täcker varandra.

skjuvning, deformationstyp för fasta och granulära material samt för viskösa vätskor.

meso-föreningar, organisk-kemiska föreningar som innehåller två eller flera kirala centra men i sig själva inte är kirala.

accessoriusnerven, ”extra-nerven”, nervus accessorius, 11:e hjärnnerven, som styr kappmuskeln, musculus trapezius, och nickmuskeln, musculus sterno­cleido­mastoideus, vilka används vid höjning av skuldergördeln och vridning av huvudet.