vä`gleda verb vägledde väglett, pres. vägleder ORDLED: väg--led-er SUBST.: vägledande, vägledning

Vietnamkriget, väpnad konflikt 1957–75 som hade sin bakgrund i det så kallade Indokinakriget 1946–54, vilket ledde till att Vietnam blev självständigt men delades längs 17:e breddgraden i ett kommunistiskt styrt Nordvietnam under ledning av Hô Chi Minh och ett USA-orienterat Sydvietnam där Ngô Đinh Diêm 1955 blev president.

dygdetik, etisk teori som sätter individens handlingsbenägenheter i centrum.

vä`gledande adj., ingen böjning ORDLED: väg--led-ande

dominoteorin, en hypotes om följderna av en ohämmad kommunistisk expansion i världen, första gången lanserad 1954 av den amerikanske presidenten Eisenhower.

guru, andlig ledare inom hinduismen.

Mao Zedong, äldre transkription Mao Tse-tung, född 26 december 1893, död 9 september 1976, kinesisk politiker, ordförande för Kinas kommunistiska parti från 1943, Folkrepubliken Kinas president 1954–59.

prejudikat, ett avgörande som är träffat av en domstol eller myndighet och som uppfattas som vägledande eller bestämmande ( prejudicerande) för senare beslut av samma eller av andra organ.

Den gudomliga komedin, Divina Commedia, den florentinske författaren Dante Alighieris främsta verk, fullbordat omkring 1320.

Sykes–Picot-fördraget, hemligt avtal under första världskriget (1916) mellan Storbritannien och Frankrike, uppkallat efter förhandlarna.