1. välta

    välta, trave av stockar eller virkesbitar som ligger på ett underlag för att direkt kontakt med marken ska undvikas.

  2. välta

    2väl`ta verb ~de ~t ORDLED: vält-ar SUBST.: vältande, vältning
    Svensk ordbok

  3. välta

    3väl`ta subst. ~n vältor ORDLED: vält-an
    Svensk ordbok

  4. välta

    1väl`ta verb välte vält, pres. välter ORDLED: vält-er SUBST.: vältande, vältning
    Svensk ordbok

  5. vältalighet

    vältalighet, latin eloquentia, konsten att uttrycka sig väl i tal och skrift, se retorik.

  6. vält

    vält, jordbruksredskap för tillpackning av jorden, vilket ökar bevarandet av markfuktigheten.

  7. lutande tornet i Pisa

    lutande tornet i Pisa, på italienska Torre pendente di Pisa, en ca 55 m hög romansk kampanil vid katedralområdet Campo dei Miracoli (även kallat Piazza del Duomo) i Pisa, Italien.

  8. stödyta

    stödyta, den yta som ett föremål vilar på.

  9. vältagen

    vä`ltagen adj. vältaget vältagna ORDLED: väl--tag-en
    Svensk ordbok

  10. vältalig

    vä`ltalig adj. ~t ORDLED: väl--tal-ig
    Svensk ordbok