vö`rda verb ~de ~t ORDLED: vörd-ar SUBST.: vördande; vördnad

ortodoxa kyrkor, kyrkor särskilt i Östeuropa med ursprung i östra medelhavsområdet under de första århundradena e.Kr.

guru, andlig ledare inom hinduismen.

Fuji, Fujiyama, japanska Fuji-san, Japans högsta berg, 3 776 m ö.h., beläget på Honshu, 100 km sydväst om Tokyo.

Victoria, född 24 maj 1819, död 22 januari 1901, drottning av Storbritannien och Irland från 1837, kejsarinna av Indien från 1876.

honden , en av en japansk shintohelgedoms huvudbyggnader, där ”gudakroppen” ( shintai) bevaras.

bildstriden, teologisk konflikt i Bysans under 700- och 800-talen.

Muhammad I Askia (Muḥammad ibn Abī Bakr Ture), även kallad Askia Muhammad eller Muhammad Ture, död 1538, västafrikansk statsman och militär ledare.

anfäderskult, gemensam benämning på olika kulturers sätt att symboliskt eller ”religiöst” uttrycka samhörigheten med förfäderna eller med särskilt betydelsefulla anor.

Vesta, romersk gudomlighet, en personifikation av härdens kraft i hem och hydda.