å`komma subst. ~n åkommor ORDLED: å--komm-an

allergi, egentligen ’förändrad reaktivitet’, symtom eller sjukdom som beror på en viss form av överkänslighet, nämligen sådan som beror på att immunsystemet reagerar onormalt mot ett visst (eller flera) främmande ämne ( allergen).

akutfasprotein, akutfasreaktant, protein i blodet som kraftigt ökar i koncentration när kroppen drabbas av en akut åkomma eller skada med starkt inslag av inflammatorisk reaktion, dvs. med feber, smärtor, ömhet m.m.

älvor, övernaturliga väsen som i svensk tradition uppträder kollektivt och tänks hålla till ute i naturen, vanligen i kullar, gravhögar, berg och skogar.

potatisväxter, Solanaceae, familj tvåhjärtbladiga växter med 2 000–3 000 arter mestadels ett- till fleråriga örter; många arter klättrar.

reumatiska sjukdomar, sammanfattande benämning på de åkommor som drabbar hållnings- och rörelseorganen med smärta och funktionsinskränkning.

bävergäll, gulaktigt sekret med stark doft som bävern kan avsöndra från speciella analkörtlar, ofta kallade gällpungar.

alkoholbetingade sjukdomar, åkommor som betingas av alkoholberusning eller av långvarigt överbruk av alkohol.

undernäring, tillstånd som uppkommer då kroppens behov av energi och näringsämnen inte täckts under längre tid.

förhudsförträngning, fimos , phimosis, åkomma som gör att förhuden inte kan dras tillbaka över manslemmens ollon.