å`terfalla verb återföll återfallit återfallen återfallna, pres. återfaller ORDLED: åter--fall-er SUBST.: återfallande; återfall

kriminalvård, samhällets organisation för att verkställa fängelsestraff och ansvara för övervakning av skyddstillsynsdömda och villkorligt frigivna.

avskräckningsteorin, en lära om straffets ändamål.

brottsutveckling, statistiska uppgifter om hur antalet brott förändras över tiden samt kriminologiska resonemang kring denna utveckling.

återfall i brott, recidiv, att en person som en gång begått ett brott åter begår brottslig handling.

livstidsstraff, livstids fängelse, den svenska lagens strängaste straff, ett fängelsestraff som inte är tidsbestämt.

inkapacitering, sätt att nedbringa brottsligheten genom att en individ fysiskt hindras från att begå brott genom t.ex. kirurgiska ingrepp eller elektronisk övervakning.

frivård, den del av kriminalvården som inte är anstaltsvård.

anorexia nervosa, ordagrant ’nervös aptitlöshet’.

vilja, medveten mental kontroll och styrning av tänkande och handlande.