öga, hos djur (inklusive människan) ett organ som förmedlar synintryck.

öga, hos växter detsamma som knopp, dvs. ett outvecklat stamparti med bladanlag.

öga, inom geologi benämning på en i förhållande till omgivande kristaller relativt stor, för blotta ögat synlig kristall eller ett kristallaggregat med elliptisk form, huvudsakligen förekommande i bergarter som gnejser och gnejsgraniter.

öga, inom meteorologi det karakteristiska område med liten molnighet och svag vind, som utgör centrum av en tropisk cyklon.

öga för öga, tand för tand, sentens som uttrycker talionsprincipen.

onda ögat, den mest kända formen av en folktro som tillskrivit vissa människor en ”oturlighet”, ett övernaturligt vållande av olyckor eller fysiskt obehag för omgivningen.

ö`ga subst. ~t ögon ORDLED: ög-at

vanlig groda är en art i djurfamiljen äkta grodor.

tropisk cyklon, tropisk virvelstorm, även tyfon (taifun), intensivt lågtryck som bildas över vissa tropiska havsområden med hög ytvattentemperatur och fuktig, instabil luft i den ovanliggande atmosfären.

plankton kallas livsformer som driver omkring i hav och i sjöar och följer vattnets rörelser.