överbyggnad, i Marx samhällsteori benämning på de politiska, juridiska, filosofiska och estetisk-konstnärliga förhållandena i en viss typ av samhälle.

ideologisk överbyggnad, inom marx­istisk tradition en vanlig benämning på vad Marx kallar de ”juridiska, politiska, religiösa, konstnärliga och filosofiska, kort sagt ideologiska former” som dominerar en epok.

ö`verbyggnad subst. ~en ~er ORDLED: över--bygg-nad-en

periodiska systemet, den tabell över grundämnen (element) som uppställdes sedan deras kemiska och fysikaliska egenskaper på 1860-talet befunnits variera periodiskt med atomvikten.

sociologi, läran eller vetenskapen om samhället, akademisk disciplin som har ”det sociala” som särskilt studieobjekt.

triumfbåge, stor, fristående portalbyggnad med en till tre tunnvalvsförsedda öppningar omgivna av kolonner eller halvkolonner och med en överbyggnad (attika) som ofta kröns av en skulpturgrupp med ett fyrspann.

valens, benämning, införd i slutet av 1860-talet, på olika atomslags bindningskapacitet, dvs. det antal andra atomer de förmår binda i sina föreningar.

lastbil, bil som inte är att anse som personbil eller buss.

kaross, även karosseri, överrede eller överbyggnad till ett fordon, innehållande utrymme för passagerare och last.

bro, byggnadsverk som leder en väg, järnväg, kanal eller vattenledning etc. över ett hinder, såsom korsande väg, järnväg, vattendrag eller ravin.