ö`verlägsen adj. överlägset överlägsna ORDLED: över--läg-sen

antiken, benämning på tidsperioden ca 800 f.Kr.–500 e.Kr. i Greklands och Roms historia.

Muhammed, Muḥammad, född cirka 570, död 8 juni 632, ”Guds budbärare”, islams profet.

stormakt, statsbildning eller sammanslutning av stater som i den internationella politiken kan utnyttja en överlägsen maktbas.

terrorbalans, det dödläge som under det kalla kriget ansågs råda mellan supermakterna USA och Sovjetunionen genom den ömsesidiga förmågan att med kärnvapen orsaka varandra oacceptabel ödeläggelse.

Kuwaitkriget, eller ibland gulfkriget, var ett krig 1990–1991 mellan Irak och en grupp stater som hade stöd av FN (FN-alliansen).

etnocentrism, benägenhet eller tendens att se sin egen kultur som central samt att bedöma eller tolka andra kulturer med utgångspunkt i premisser och värdesystem formade i det egna kultursystemet.

kulturimperialism, benämning på en form av imperialism utöver militär övermakt och ekonomisk exploatering.

tutsi, boskapsskötande herdefolk av omtvistat ursprung; drygt 3,4 miljoner.

judisk filosofi, benämning på studier av vissa icke fackvetenskapligt bundna, mer allmänna och grundläggande frågeställningar med anknytning till judisk tradition.