överväxel, overdrive , hos fordon dels egenskapen ”hög” totalutväxling i kraftöverföringen (drivlinan), dels inkopplingsbar mekanisk anordning efter den ordinarie växellådan, som höjer utväxlingen (sänker motorvarvtalet) och därmed bl.a. sänker bränsleförbrukningen.

ö`verväxel subst. ~n överväxlar ORDLED: över--växl-ar

overdrive, på fordon detsamma som överväxel.

Delage, franska bilar, tillverkade från 1905.

bil, vägfordon drivet av maskinkraft, vanligen en förbränningskolvmotor av otto- eller dieseltyp.