överton, delton i en harmonisk serie som har högre frekvens än dennas grundton.

övertonssång, strupsång, solistisk manlig sångteknik utvecklad i centrala Asien, särskilt bland mongoler och tuviner (mongoliska och tuvinska chöömij) samt bland lamamunkar i Tibet.

övertoning, i film och video en övergång mellan två bilder, där den nya bilden gradvis tonar fram samtidigt som den gamla bilden fördunklas.

ö`verton subst. ~en ~er ORDLED: över--ton-en

Lagerlöf, Selma, född 20 november 1858, död 16 mars 1940, författare, Nobelpristagare 1909, första kvinnliga ledamot av Svenska Akademien från 1914; jämför släktartikel Lagerlöf.

natur är ett komplicerat begrepp; enligt Arthur Lovejoy har ordet och dess avledningar i engelskan åtminstone 66 betydelser.

ton, ljud som uppstår ur regelbundna och snabba lufttrycksväxlingar (svängningar), vilka genereras av t.ex. en sträng, en luftpelare i en pipa eller ett membran.

manierism, konsthistorisk term (förr med nedsättande innebörd) för stilsträvanden inom i synnerhet den italienska konsten ca 1520–1600, tidigare kallad senrenässans.

prerafaeliter, Pre-Raphaelite Brotherhood, P.R.B., brittisk konstnärsgrupp, grundad 1848 av bl.a. Dante Gabriel Rossetti, Holman Hunt och John Everett Millais.

klangfärg, egenskap hos en klang, som gör att den kan låta annorlunda än andra klanger med samma tonhöjd och tonstyrka.