brigantin, tvåmastat segelfartyg med råsegel på den främre masten.

brigantin, medeltida rustning, bestående av en kort jacka, ofta i läder och klädd med sammet.

briganti´n subst. ~en ~er ORDLED: brig-ant-in-en

skonert, segelfartyg med två eller fler master, riggad med råsegel på den förliga masten (fockmasten) och gaffelsegel med trekant-toppsegel på de övriga.

brigg, tvåmastat segelfartyg med rår på bägge masterna och ett gaffelsegel på den aktre masten.

Mary Celeste, en brigantin på 282 ton, som under resa från New York till Genua med en spritlast 5 december 1872 påträffades drivande utan besättning mellan Azorerna och Portugal.

Bregenz, huvudort i delstaten Vorarlberg, Österrike; 26 800 invånare (2010).

brigg subst. ~en ~ar ORDLED: brigg-en