cortex, kortex, den inre och större delen av ullfibern.

cortex, kortex, den del av växtstammars grundvävnad som ligger utanför ledningsvävnaden.

cortex, kortex, yttre delen av ett organ, då den histologiskt skiljer sig från organets inre delar, t.ex. cortex cerebri, hjärnbarken.

vävnad, inom biologi förband av celler med ett nära funktionellt sammanhang i en flercellig organism.

subkortikal, anatomisk term: belägen under hjärnbarken ( cortex cerebri).

belöningssystem, nervcellscentrum och ledningsbanor i hjärnan som har en avgörande roll i uppkomsten av positiva och lustfyllda upplevelser, såsom tillfredsställelse, lycka och njutning.

hjärna, encefalon, den överordnade delen av nervsystemet hos djur inklusive människa.

hjärnbark, latin cortex cerebri, egentligen storhjärnsbark, ett tunt skikt grå hjärnvävnad, innehållande ett utomordentligt stort antal nervceller, vilken bekläder ytorna på de båda storhjärnshemisfärerna.

grundvävnad i en växt utgör den del av den primära vävnad i en växt som inte är epidermis, ledningsvävnad eller bildat från kambium eller korkkambium.

rot, den ena av växtkroppens två huvuddelar hos ormbunkssporofyten och hos fanerogamerna (fröväxterna); den andra är skottet, som består av stam och blad.