desensibilisering, beteendeterapeutisk metod genom vilken en person behandlas för obefogad rädsla, oro eller ångest inför situationer, föremål eller händelser.

desensibilisering, inom allergologin detsamma som hyposensibilisering.

systematisk desensibilisering, psykologisk behandlingsteknik som används vid tillstånd av stark oro inför bestämda situationer eller företeelser.

sensibilisering, process genom vilken en nerv, ett sinnesorgan eller en person ökar sin känslighet för stimulering.

betingningsterapi, terapiform som innebär att man genom vissa sådana metoder (desensibilisering, självförtroendeträning) söker undanröja hämningar som anses förorsaka neuroser.

tandvårdsrädsla, i sina mest uttalade former en så stark rädsla för tandvård att denna blir en starkt ångestladdad upplevelse eller helt undviks.

Wolpe, Joseph, 1915–97, sydafrikansk psykiater, verksam i USA från 1960 då han blev professor i psykiatri vid University of Virginia, Charlottesville; professor vid Temple University, Philadelphia, 1965–86.

desensibilise´ra verb ~de ~t ORDLED: de-sens-ibil-is-er-ar SUBST.: desensibiliserande, desensibilisering