dispaschör, av regeringen förordnad person med domarkompetens som bl.a. har till uppgift att fungera som domare vid tvist mellan försäkringsgivare och försäkringstagare om ersättningsskyldighet på grund av avtal om sjöförsäkring.

dispaschö´r subst. ~en äv. ~n, ~er ORDLED: dis-pasch-ör-er

von Breda, Carl Fredric, 1759–1818, konstnär, professor vid Konstakademien 1796–1810.

dispasch, sjörättslig utredning av haveri och inträffade skador, som underställs en särskild juridisk tjänsteman, dispaschör.

Pineus, Conrad, 1872–1945, dispaschör och kulturpersonlighet i Göteborg.