fotoelektriska effekten, fysikalisk effekt, se fotoeffekt.

EMC-effekten (av European Muon Collaboration ’europeiskt myonsamarbete’), kärnfysikalisk effekt.

Tyndall-effekten , spridning av ljus orsakad av mikroskopiska partiklar (rök eller damm) i en gas, t.ex. luft, som gör att man kan se en ljusstråle avteckna sig i ett annars mörkt rum.

Szilard–Chalmers-effekten (efter Leo Szilard och den amerikanske forskaren T. Chalmers), metod att kemiskt separera en aktiv isotop producerad i en kärnreaktion, utan att atomnumret (antalet protoner) ändras, genom att isotopens rekylenergi är tillräckligt stor för att bryta upp den kemiska bindningen mellan atomen i reaktionen och resten av molekylen.

Meissner-effekten (efter F. Walther Meissner), Meissner–Ochsenfeld-effekten, innebär att ett pålagt magnetfält trängs ut ur en metall då den kyls under den kritiska temperatur vid vilken den övergår i supraledande tillstånd.

Kondo-effekten, anomal ökning av en del metallers resistivitet vid mycket låga temperaturer.

Eleman-effekten, den av geofysikern Folke Eleman (1922–1989) gjorda iakttagelsen att skillnaden mellan det jordmagnetiska fältets långtidsvariation vid två närbelägna observationspunkter kan vara skenbar och bero på lokal magnetisk störning (t.ex. orsakad av järnmalm) vid endera observationspunkten.

Emerson-effekten (påvisad av Robert Emerson) innebär att långvågigt rött ljus (ca 700 nm) driver fotosyntesen mer effektivt om växten samtidigt är utsatt för kortvågigare ljus än om den belyses med enbart långvågigt rött ljus.

Hanle-effekten, den magnetfältsberoende intensitetsändring i fluorescensljuset från atomer, som iakttas vid excitation med linjärpolariserat ljus.

Paschen–Back-effekten, den uppspaltning som atomära spektrallinjer uppvisar vid mycket starka yttre magnetfält (jämför Zeemaneffekten).