funktionalism, benämning på en radikal arkitekturströmning som formades i Europa omkring 1925.

funktionalism, en inriktning inom framför allt brittisk socialantropologi, europeisk etnologi och amerikansk sociologi som lägger tonvikten på analysen av de sociokulturella fenomenens funktion.

funktionalism, riktning inom psykologin, se funktionalistisk psykologi.

funktionalism, ståndpunkt inom modern medvetandefilosofi.

funktionalism [-ʃonalis´m] subst. ~en ORDLED: funkt-ion-al-ism-en

funkis, kortform för funktionalism.

social struktur, den ram av sociala institutioner, roller, statuspositioner och relationer mellan grupper och individer som reglerar sociala beteendemönster och tillförsäkrar det sociala systemet kontinuitet över tid.

institution, inom samhällsvetenskapen benämning på de normer och regler som strukturerar mänskligt handlande till bestående eller återkommande beteendemönster.

modernism, sammanfattande benämning på en strömning i västerländsk kultur som ifrågasätter accepterade traditioner och vill ersätta dem med en rationell och kritisk hållning till världen med ständig öppenhet för förändringar, andliga och materiella.

international style, ursprungligen amerikansk benämning på funktionalismens arkitektur, införd 1932 av Henry-Russell Hitchcock och Philip Johnson i samband med en utställning på Museum of Modern Art i New York.