humanistisk psykologi, en rörelse som under 1950-talet började växa fram ur ett missnöje med det naturvetenskapliga synsätt som dominerat bl.a. behaviorismen och delar av psykoanalysen.

klinisk psykologi, den del av psykologin som behandlar psykiska störningars orsaker och behandling.

psykologiska perspektiv, olika utgångspunkter från vilka människan kan betraktas, eftersom hon är en produkt av såväl biologiska som samhälleliga förutsättningar samtidigt som hon i viss mån står fri från dessa genom sin förmåga att förstå och reflektera över sin natur och sin belägenhet.

Maslow, Abraham Harold, 1908–70, amerikansk psykolog, professor vid Brandeis University i New York 1951–69, känd för sin teori om motivation och personlighet.

new age, samlingsbenämning på en rad olika strömningar med mer eller mindre religiösa förtecken som vuxit fram under 1970–90-talen.

Spranger, Eduard, 1882–1963, tysk filosof och fenomenologisk psykolog som har bidragit till uppkomsten av riktningen humanistisk psykologi.

psykoterapi, behandling av psykiska problem med psykologiska metoder.

idé- och lärdomshistoria, svenskt universitetsämne som behandlar vetenskapens och det lärda livets historia.

Buber, Martin, född 8 februari 1878, död 13 juni 1965, israelisk religionsfilosof med österrikisk-polsk bakgrund, professor i religionsvetenskap och judisk etik i Frankfurt 1930–33, från 1938 professor i socialfilosofi vid hebreiska universitetet i Jerusalem.

humaniora, en i Tyskland och Skandinavien använd benämning på de humanistiska vetenskaperna, från början motsvarande renässansens ” studia humanitatis” (se humanism).