mina, gnagspår i växtvävnad i form av gång (gångmina), fläck eller blåsa (blåsmina).

mina, viktenhet med ursprung i Mesopotamien, där minan var 1/60 talent (biltu) och delades i 60 shekel.

mina är ett militärt sprängvapen som används både på land och i vatten.

minaret är ett torn vid en moské där en böneutropare ropar när det är dags för bön.

Minamoto, japansk släkt som tillhörde de politiskt dominerande under Heianperioden (794–1185).

Minamata-sjukdomen , förgiftningsepidemi i början av 1950-talet orsakad av metylkvicksilver som fanns i fisk från Minamatabukten i Japan, vars vatten innehöll industriutsläpp.

Minagish, oljefält i södra Kuwait; för belägenhet se landskarta Kuwait.

minangkabau, austronesiskt språk med cirka 5,5 miljoner talare (2022) på sydvästra Sumatra, Indonesien.

Mina Saud, stad i sydöstra Kuwait; för belägenhet se landskarta Kuwait.

Mina Sulman, stad i nordöstra Bahrain; för belägenhet se landskarta Bahrain.