mineralisering, biologisk term, detsamma som nedbrytning.

mineralisering, geologisk term för den process varigenom sådant material tillförs en bergart att en koncentration av malmmineral bildas.

mesotermal mineralisering, mineralbildning som skapats ur cirkulerande, heta vattenlösningar i jordskorpan vid intermediär temperatur (200–300 °C) och intermediärt tryck, motsvarande 1 200–4 500 m djup.

epitermal mineralisering, mineralbildning som skapats ur en naturlig, het vattenlösning vid låg temperatur och lågt tryck.

hypotermal mineralisering, mineralbildning som skapats ur en i jordskorpan förekommande vattenlösning vid högt tryck och hög temperatur.

vitaminer, organiska föreningar som djur inklusive människa behöver och som måste tillföras genom födan eftersom de inte i tillräcklig mängd, eller inte alls, kan bildas i kroppen.

nedbrytning, mineralisering, process i naturen där organiskt material, främst döda växter, svampar, alger och djur, omvandlas till framför allt oorganiska molekyler.

malm, en i naturen förekommande, metallhaltig mineralkoncentration (mineralisering) vilken är brytvärd från ekonomisk synpunkt.

emalj, tandemalj, kroppens hårdaste vävnad, med en ythårdhet av 272–440 kg/mm ² (Knoops ythårdhetstest).

biogeokemiska kretslopp, den globala omsättningen av grundämnena i naturen, deras tillstånd och förändringar i atmosfär, biosfär, hydrosfär, pedosfär och litosfär.