patologi, sjukdomslära, läran om sjukdomarnas orsak och utveckling, framför allt med utgångspunkt från förändringar i byggnaden av celler, vävnader och organ.

klinisk patologi, medicinsk specialitet med uppgift att diagnostisera sjukliga processer (t.ex. tumörer och tumörliknande tillstånd, inflammationer) genom studium av strukturella förändringar i organ, vävnader, celler och cellorganeller.

patologiskt rus, förvirringstillstånd, ofta med aggressivitet och självdestruktivitet, utlöst av små mängder rusmedel, vanligen alkohol.

patologisk, tillhörande patologin; sjuklig, onormal, av sjukdom förändrad.

patologisk anatomi, äldre benämning på patologi.

patologisk fraktur, fraktur i benvävnad som är sjukligt förändrad, vanligen genom cancermetastas (dottersvulst) eller myelom.

patologiskt samlande, psykiatrisk diagnos som kännetecknas av att en person har svårt att göra sig av med saker.

patologi [-gi´] subst. ~n äv. ~en ORDLED: pato-log-in

patologisk [-lå´g-] adj. ~t ORDLED: pato-log-isk

medicin, benämning på de kunskapsområden som ligger till grund för förebyggande och behandlande åtgärder inom human- och veterinärmedicin.